Av Elisabeth "Ludde" Sjöberg Strand, söndag 12 februari 2012
- Är du inte klok, köper du fortfarande SL biljett till normalpris? frågar min 1½ år yngre väninna Mia.
- Ja det är klart, jag har inte fyllt 65. Jag är ju bara 64.
- Who cares, tror du verkligen att de frågar?
- Jamen, måste jag inte ha ett pensionärskort?
- Frågar dom så ta det som en stor komplimang.
I två dagar går jag och laddar inför mitt inköp så att orden ska ligga rätt och naturligt i munnen.
Med bestämda steg kliver jag in på Pressbyrån vid Zinkensdamm och närmar mig disken med kassaapparaten.
Bakom ett berg av kanelbullar, bananer och varmkorv döljer sig en liten man med ostasiatiskt påbrå.
- En pensionärsremsa tack, säger jag med övertydlig röst. Rösten tycks eka mellan Svensk Damtidning och Expressens TV- bilaga.
- Det blir 120 krona, tack. Kvitto?
För att verka ett par år äldre fibblar jag ordentligt med kontokortet. Vänder det bakofram och låtsas inte hitta var jag ska stoppa in det.
- Damen har chip, säger mannen och pekar med sin längsta nagel på en liten springa högst upp på apparaten. Tålmodigt visar han den gamla damen till rätta.
Ja, det där gick ju riktigt bra, tänker jag med en glad hundsuck. Nu ska jag bara ta mig igenom spärren också. Andas djupt, räck fram remsan. Mannen från Uganda är till min förvåning mera intresserad av sin inhemska tidning än av damen med pensionärsremsan. Jag åker därefter tunnelbana till Östermalmstorg, buss 4 till St. Eriksplan. Ingen höjer så mycket som på ett litet ögonbryn och jag känner mig riktigt gammal.
På nattbussen över Västerbron träffar jag min väninna Maria. Med glädje och viss avsky visar jag upp min pensionärsremsa och frågar om hon vet hur den ser ut med en extra röd rand i kanten.
- Ja det är samma som tonårsbiljetterna.
- Tack för den, nu äntligen förstår jag varför jag inte har fått visa leg på hela dagen.
- Jag är den eviga tonåringen.
Av Elisabeth "Ludde" Sjöberg Strand, tisdag 15 november 2011
 Vi vill alla nå toppen Jag var inte ensam. Jag hade sällskap av 70 härliga kvinnor från hela vårt land. En blandad skara i bästa Tara-åldern. Själv tillhör jag nog enligt passet mera M-åldern, men det är passet det. En del kom från Stockholm, en del från Malmö och en del från Umeå. Vi var alla på väg till Seglarhotellet i Sandhamn för att bli ”nya deckardrottningar”. När det gäller skrivarkurser kan vi anstränga oss hur mycket som helst. Vi struntar i att vi reser ensamma. Alla hittar sin plats och slinker in i gemenskapen direkt.
Redan på båten fick vi av Tara en välfylld goodiebag som bl.a. innehöll böcker från våra inspiratörer/lärare Christina Stielli, Barbara Voors och Viveca Sten. Prassel, prassel, tissel, tassel. Nyfikna blickar och mycket leenden.
Ann Fredlund presenterade Christina Stielli som själv presenterade sig med orden ”Jag är en enastående mamma som hatar grått hår och läsglasögon.” Sen peppade hon oss om motivation, disciplin och hur vi kommer igång med vårt skrivande. Man måste sätta en deadline när det ska vara klart annars kommer man aldrig igång på allvar. Så sant!
 Ann Fredlund, Christina Stielli, Barbara Voors  Hamn i vila  Maria Wells och Carina Jäderström  Viveca Sten Hela lördagen hade vi föreläsningar och skrivövningar. Barbara Voors talade om dramaturgi, dvs inte bara vad vi berättar utan hur vi berättar och ur vems perspektiv vi berättar. Viveca Sten lärde oss de olika byggstenarna som ingår i en deckare och hur man skriver en kriminalroman. Eftersom alla Vivecas deckare utspelar sig på Sandhamn så gick vi under lunchen runt på ön med en karta och letade upp kända platser som Missionshuset där Kicki hittades, Brandska villan, hålan där Thorwald stängdes inne, Trouville o.s.v. Under kvällen satt vi i puben och skrev på våra egna berättelser, badade tunna, tog behandlingar i spa-avdelningen, åt god mat, umgicks och fick nya vänner. Vilken helg!
Av Elisabeth "Ludde" Sjöberg Strand, söndag 06 november 2011
Av Elisabeth "Ludde" Sjöberg Strand, lördag 08 oktober 2011
 En meter pizza  Pizza Hizza I Alghero på Sardinien finns Les Arenes som gör fantastiskt goda pizzor på en halvmeter och en meter. Tunna pizzor med mycket fyllning. Variationerna är oändliga. Beställer du en meter så får du plats med tre olika fyllningar. Efter en heldag i utflyktsbilen kände vi oss lagom lata för pizza på terassen på vårt hotel San Marco(www.hotelsanmarcoalghero.com). Vi bestämmer oss för en Quattro stagioni, en vegetarisk och en lite mera diffus med lök, ost och ruccola. Allt förpackas i en enmeter lång, svajig kartong. Pelle utses till kvällens pizzabud och med lätta steg går han de 500 meter som skiljer pizzabagaren från vårt hotell. Med lite tyngre och släpigare steg går han tillbaka med pizzakartong och fem hundar i släptåg. Med en kartong som doftar förföriskt får han omgående strandens och gatans herrelösa hundar efter sig. En tävling utbryter om vem som kan hänga sig kvar längst i de tampar som hänger och slänger från byxan. Blandrasboxern vinner och släpper inte taget förrän han åter når hotelldörren. Då är han en tamp fattigare men pizzan är fortfarande helt intakt. Så här dags tror Pelle att han klarat uppgiften som pizzabud och börjar så smått att pusta ut. Nu väntar bara en hissfärd till tredje våningen. Hissen är upptagen men siffrorna indikerar att den är på väg ner. Under tiden måttar Pelle med kartongen och inser att den kommer inte att gå in på bredden. Ut kommer en, två, tre personer och nu in med pizzan. Efter 50 cm går hissdörren gnisslande igen och kartongen får en kraftig midja och reser sig på högkant. Dörren öppnas automatiskt och nu ett nytt försök. Denna gång hinner 75 cm komma in i hissen innan oliverna målar golvet svartprickigt och ruccolan gör oregelbundna mönster på spegeln. Nu har kartongen fått så många kyssar att det är fullständigt ovidkommande vilken sort du beställde. Pelle har åstadkommit en helt ny smak Pizza Hizza med oliver och ruccola.
Om några dagar kommer ett längre resereportage om Sardinien med tips på bad, shopping, restauranger och utflykter.
Av Elisabeth "Ludde" Sjöberg Strand, måndag 26 september 2011
 Tina Thörner  Colin Moon, jag, Ingegerd Hedberg, Maggan Lindgren  Dolph Lundgren  Emma Wiklund Först tar jag en bild på Tina Thörner när hon signerar sin bok 20 år med grussprut i rallycirkusen (www.tinathorner.se). Jag gillar Tina, hon är spontan, modig, härlig och talar en underbar värmländska. Går vidare och fotar en svettig Dolph Lundgren och en skrattande Emma Wiklund. DÅ slår det mig – Tina Thörner ska klart ha en soppatorsk. Vem annars? Hon blir glad och lovar att höra av sig via mail.
Jag är på bokmässan och är en del av Mercuri kongress (www.mercurikongress.se) färgglada monter. Colin Moon charmar och signerar, Ingegerd och Maggan säljer böcker, bjuder på hembakade kanelbullar och kaffe. Jag är ”inkastare”, paparazzifotograf och däremellan signerar jag min min kokbok.
I de stora montrarna tillhörande Bonnier, Nordstedts, Natur & Kultur och Piratförlaget kokar det av aktiviteter. Författarframträdandena avlöser varandra med intervjuer och signeringar. Köerna ringlar sig långa till Jan Guillou och Camilla Läckberg. I montern för Forma Books går det inte att komma fram, tvärstopp. Anledning; Maria Montazami är på ingång. Avspärrningar och köer värre än vid ett kungabesök. Jag lyckas ta mig runt signeringsdisken och fråga mig inte hur det gick till men plötsligt står jag i en fålla för VIP och pressfotografer. Det är Ulf Elfving, Ola Lauritzson, Ulrika Davidsson, en fotograf och jag. Fotografen sneglar på min kompaktkamera och frågar förvånat hur jag hamnade här.
- Lugn jag täcker upp, stå kvar bara, säger han vänligt.
Jag bannar mig själv över att jag inte tog med mig min stora Nikon med långtele. Det hade onekligen sett mera proffsigt ut. Personalen i montern kommer fram och frågar vilka jag fotograferar för. Jag sträcker på mig, spänner ögonen i dem och säger med tydlig röst.
- För Mercuri och med det lät de sig nöjas.
 Därefter ser jag ett blont, gungande skepp komma genom folkhavet. Folk viker sig åt sidan och Maria Montazami skrider in i lokalen. Några småtjejer sträcker fram påsar med ostbågar för det har de sett på TV att Marias bror tar med sig till Amerika. Maria och jag är lika långa men hon har alltid sina höga klackar och då når hon lätt 190 cm. Hon syns, både med och utan klackar. Vänligt tar hon mikrofonen och tackar alla för att de väntat på henne. Alla ska få autografer och signering av hennes bok Välkommen hem till Maria Montazami. En timme är avsatt men med tanke på den långa kön lär det nog bli både två och tre timmar.
Mässan är till för att knyta nya kontakter och hålla liv i gamla. Jag träffar min duktiga skrivarkurslärare Lotta Lundberg (www.lottalundberg.com). Hon har just kommit ut med sin bok Visklek och har under mässdagarna bl.a. haft högläsning i Betlehemskyrkan och lett samtal med KG Hammar. Jag träffar Marianne Schmidt som lever i södra Tunisien och arrangerar dromedarturer med övernattning i beduintält ute i Sahara (www.levainuet.nu). Hon har även gett ut en bok som heter Dromedarer i Douz där vinsten går till djurfoder. Jag träffar Inga-Lisa snart 90 år som åkt ända till mässan för att ge mig en chokladask som uppmuntran. Tack!
 Martina Haag  Henning Mankell  Mario Vargas Llosa  Camilla läckberg På bokmässan finns ca två milj. boktitlar. Konkurrensen är hård som sten för att få ge ut en bok. Sören Bondeson, lärare på Skrivarakademin, har gett ut en handbok i att skriva en kriminalroman Konsten att döda. Han håller välbesökta seminarier och i publiken finns alla de med sina egna deckardrömmar. Han uppmanar sina lyssnare att tänka nytt. Varje deckare kan inte börja med ett lik i vassen som hittas av en man med hund.
Jag säger som Lotta Skriv! Skriv! Skriv! Ge inte upp!
Av Elisabeth "Ludde" Sjöberg Strand, onsdag 14 september 2011
Efter en förmiddag fylld av brottningsmatscher med ekonomiprogrammet SpeedLedger ger jag mig ner på stan för att uträtta en nio punkter lång ärendelista innehållande tunika på Indiska, kamerafodral på Expert, ljuspåsar på Panduro, joggingskor på Stadium, krackelerade glasögon hos Optikern, hortensia på torget, Disigualrea på Samuelssons, skorea på Igor och jeans på Åhlens.
Jag parkerar min röda Crescent utanför Igor och går över till Eggeborns Foto för att leta upp en bra kameraväska till kompactkameran. En dam med rullator svänger upp mot dörren. Jag lägger märke till hennes vackra, korta hår och knallgröna kavaj. Automatiskt håller jag upp dörren för henne. Hon stannar tvärt.
- Ska du inte in? frågar jag.
- Var är jag?
- Du är vid Eggeborns Foto på Vasagatan. Vart ska du?
- Jag ska till Stora Gatan. Till banken.
Istället för att bara peka ner till vänster och sen höger bestämmer jag mig för att jag ska gå med henne hela vägen för att se till att hon kommer rätt. Jag har ju faktiskt tid och jag vill ”leka löv” och se vart stunden tar mig.
Efter 15 meter har hon redan rammat mina smalben två gånger. Rullatorn är lika mycket på trottoaren som på gatan och jag inser att hon inte ser så bra. Hon stannar och pekar på sitt vänstra öga.
- Det här ögat är inte äkta men jag har just haft det inne på putsning så det ser nog fint ut, eller hur. I nästa vecka ska jag till Örebro för ev. operation av det andra ögat. Jag är lite orolig för det.
Vi är nu mitt i korsningen av Vasagatan/Stora Gatan då Pelles barnbarn Maria kommer som skjuten ur en kanon. Hon packar upp glas och skålar som hon överlycklig inköpt på Myrorna. Maja-Lova beundrar och känner med händerna på de vackra formerna. Hon tycker vi har så trevligt så hon föreslår att vi ska ta en fika.
- Hur gammal är du? frågar Maria nyfiket.
- Jag är född 1923, säger Maja-Lova.
- Herre Gud! ropar Maria, det var ju före kriget!
Jag hämtar kaffe och kanelbullar och Maja-Lova berättar om hennes senaste ”vän”.
En man ringde i julas på hennes dörr och ville sälja stora förpackningar med blandat julgodis.
Hon tyckte att han var så högljudd i trapphuset så hon sa till honom att stiga in istället för att stå där och skrika. Grannarna kunde ju bli störda. Sen den dagen kommer han ofta på besök och har alltid till Maja-Lovas stora förtjusning en bakelse med sig till kaffet. Ganska snart berättade han att han behövde 16000 kr till en bilreparation och snälla Maja-Lova lånade honom pengarna. Han har betalat tillbaka lite men inte allt. Han kommer då och då och har papper och penna med sig och går runt i lägenheten som om han skrev upp saker. Nästa gång skulle han ha sin syster med sig.
- Snälla Maja-Lova, den mannen får du inte släppa in i din lägenhet. Lova det! Ja, så sa polisen också när de var och bytte mitt lås. De visste vem han var men han är väldigt trevlig…
- Du kan väl va hos mig nästa gång när han kommer, säger Maja-Lova och tittar bedjande med sina vackra ögon och så byter vi telefonnummer.
- Har du inga barn eller barnbarn som kan va hos dig om godismannen skulle komma, undrar jag.
- Jo, jag har en dotter i Hökåsen, Ulla-Britta men hon tycker inte om att jag lånat ut pengar till mannen.
Efter tre trevliga timmar på gator, torg och café skiljs vi åt. Jag siktar in henne med riktning mot banken och hon surrar fast sin handväska på rullatorns handtag.
- Vilket lätt byte hon är, tänker jag.
Sällskapssjuk och godtrogen, kan det va enklare för en fuling som vill åt hennes pengar.
Hela min bilresa ut till landet tänker jag på att jag på något vis måste få tag på hennes dotter.
När hon ser den avrivna papperslappen med mitt namn så måste hon tro att hennes mamma har släpat hem ännu en lurifax. Jag hinner precis parkera så ringer Maria, om möjligt mera speedad än på stan efter fyndvändan på Myrorna.
- Ludde, Ludde du måste lyssna. Vet du vad mamma ska göra ikväll? Hon ska träffa Ulla-Britta från Hökåsen! De är bästa vänner! Är inte världen konstig? Fattar du? Maja-Lovas dotter är min mammas väninna!
Av Elisabeth "Ludde" Sjöberg Strand, torsdag 18 augusti 2011
  Stefan driver tillsammans med hustru Tinna Svenska Klubben i Paris. I april fyllde han 60 år och vi åkte till Paris och var med om en otrolig fest. I present fick han ”en hemlig dag”. Av Tinna fick vi veta att han är intresserad av historia och gamla kyrkogårdar, trallar gärna på Owe Törnqvistlåtar men är oerhört höjdrädd. ”Då ska han inte stå på mina axlar”, tänkte jag och strök det förslaget på listan.
Redan klockan åtta är det samling och vi stuvar in oss i grannens stora Van. Första stop blir Vittingeparken. Stefan får bära ”Happy Birthday” hatten, vi dricker Festis, äter popcorn och dansar till Owe Törnqvists odödliga ”För i Vittingeparken är det dans ikväll.” Parken har en helt nyrenoverad dansbana och helgens firande av parken 70 år har lämnat sina tydliga spår på långborden.
Nästa stop blir Ängelsberg och Oljeön. I väntan på vår guide Malin Andersson från Primaleve (www.primaleve.se) dukar vi upp en liten picnic på bryggan och äter brieost med   honungsnötter och skålar i bubbel. Solen skiner och Stefan ser lite orolig ut. Ska han simma? Ska han åka vattenskidor? Eller får han bara njuta av sin dag? Malin styr med säker hand båten Petrolia över till Oljeön. En resa på 5-10 minuter. Malin vet allt om Ängelsberg. Otroligt påläst och kunnig. Hon berättar med stor inlevelse om August Ålund som 1875 lät bygga en fabrik på Oljeön för att raffinera olja som han transporterade från Pensylvania till Ängelsberg. Kvar som ett monument över hans uppfinningsrikedom, pionjäranda, företagsamhet och mod står Engelsbergs Oljefabrik ( www.oljeon.se). Vi stannar på ön ca 1½ timme innan vi fortsätter mot nästa upplevelse som är Ramnäs Glashytta (www.ramnasglashytta.se). Stefan får blir glasblåsare för en dag, eller för 30 minuter. Stefan sätter sig till rätta i glasblåsarstolen, får tydliga instruktioner av glasmaistro, svettas, rullar glasstaven och blåser.   Efter 30 minuter har han ett glas eller skål eller…som nu ska kylas ner och får avhämtas om ett dygn. Priset för att göra sitt eget glas är 875 kr och väl värda. Hur många har ett egenhändigt tillverkat glas hemma?
Nästa stop blir Jazzens Museum i Strömsholm(www.jazzmuseum.se) och nu kommer den riktigt stora överraskningen. Vocalettes (www.vocalettes.se) är Stefans favoriter och denna söndags eftermiddag showar de och ska även få sitt Anita O´Day pris. Vi har sex platser reserverade och tjejerna är väl medvetna om att vi är ute på födelsedagsturné. Detta resulterar i att Stefan både får sjunga en Sven Ingvarslåt (ännu en idol) och tar även fram sin mest sexiga röst i Fever. Jubel! Naturligtvis kan jag inte låta bli att ta på mig pandamössan på finalnumret. En liten tradition vi har inom ”familjen”. Ja,vad gör man efter detta? Jo,man åker hem till lusthuset, tänder alla lyktor, korkar upp vinet, summerar dagen och äter en härlig middag bestående av Västerbottenstoast, grillad lax med Evas äppelsallad och avslutar med Paolo Robertos underbara lättfrusna Zabaione med melonsås. Nu sover vi på saken…
Av Elisabeth "Ludde" Sjöberg Strand, torsdag 28 juli 2011
Efter mitt inlägg om sura körsbär fick jag ett recept från Inkan Samson på hennes jordgubbssnaps.
Kanske inte så mycket jordgubbar kvar nu men komihåg detta recept till nästa sommar.
Inkans jordgubbssnaps.
½ l brännvin
½ l söta, mogna jordgubbar
1 tsk socker
lite limesaft
Mosa jordgubbarna lätt
Blanda med brännvin, socker och lime
Låt dra i 2-3 dygn
Sila
Skål!
 Det finns en by som heter By och ligger inte så långt ifrån Avesta. Där ordnar man varje år under sista veckan i juli något som kallas Slånkvicku (www.slankvicku.se). Massor av aktiviteter under en hel vecka och min favoritdag är klart måndagen med storloppis. Årets fynd blev två stora glasburkar/konserveringsburkar (fem liters) som jag kommer att lägga vita stenar i och sedan ställa ett stort blockljus i mitten. Perfekta sommarlyktor i trädgården och i lusthuset. Glasburkarna fick jag för 40 kr/st.
Fynd nummer två bestod av fyra väggvaser i grönt. Vad ska du med väggvaser till, frågar den som inte är samlare. Om jag säger att jag redan har 24 stycken så behöver jag kanske inte förklara så mycket… De är väldigt vackra mot den gamla timmerväggen och bildar en egen tavla. Ja, och så blev det ännu en lergök till midsommaraftonens lergöksorkester.
Efter loppis åkte vi till Jäderholms och träffade Teddy och Gerhard, två härliga personligheter som driver Jäderholms Bed & Breakfast, serverar en dignande kakbuffé och har kurser i geologi och fotografi (www.jaderholms.com).
 På hemvägen passade vi på att förse oss med en enormt stor hängpetunia, basilika och stora squachplantor hos Kristina på Jultorpet (www.jultorpet.se). Hur vi lyckades få in allt i bilen är ständigt en gåta och idag var det extra tur att Shimba fått stanna hemma.
Av Elisabeth "Ludde" Sjöberg Strand, söndag 24 juli 2011
Av min granne Lisa på landet har jag fått en hel korg med sura körsbär eller klarbär som de också kallas.
En hel del jobb med att kärna ur dem men väl värt den tid det tar.
Servera dem varma till en god vaniljglass.
Körsbärskompott.
Till 500 gr bär använde jag:
3 dl vatten
1 dl glögg
1 msk citronsaft
2 msk cognac
1 dl socker
Låt puttra samman i 5 minuter
Lägg i de urkärnade bären och låt puttra ytterligare 10 minuter.
Plocka upp bären med hålslev.
Red av med 1½ tsk potatismjöl.
Lägg tillbaka bären så att allt blandar sig igen.
Låt svalna och frys in.
Av Elisabeth "Ludde" Sjöberg Strand, måndag 04 juli 2011
 
- Vet du om du plockat äkta eller falsk fläder? frågar min floristväninna Eva.
- Det har jag inte ens tänkt på, för all fläder som jag alltid plockat har jag överlevt.
För säkerhets skull googlar jag på fläder och får då följande goda råd:
Äkta fläder har en ljus märg då du bryter grenen och blommorna doftar dessutom friskt och gott. Lätt att komma ihåg – ljus blomma och ljus märg! Den äkta flädern har blomklasar i form av en tallrik och dessa kan du ställa upp och ner och de står kvar (se bild).
Falsk fläder har en mörk märg om du bryter grenen (se bild). Blommorna sitter som en druvklase vilket gör att du inte kan ställa dem upp o ner för då tippar de omkull.
(Jag skulle säkert också tippat omkull om jag hade gjort saft av den falska flädern).
Nu har jag 10 liter flädersaft i frysen och den kommer att användas till drinkar, bål och som måltidsdricka.
Här är mitt enkla och goda recept.
25-30 blomklasar
2 citroner
1½ kg socker
2 msk citronsyra
1½ l vatten
Ansa fläderklasarna och klipp bort långa skaft
Koka upp vatten och låt sockret smälta i vattnet
Tvätta citronerna och skiva dem tunt
Häll socker och vatten över blomklasar och citronskivor
Tillsätt citronsyran och rör om väl
Låt allt stå och dra i 3 dygn
Sila och häll upp i plastpytsar och frys in direkt.
|
