Alla borde leka löv för en dag!

Efter en förmiddag fylld av brottningsmatscher med ekonomiprogrammet SpeedLedger ger jag mig ner på stan för att uträtta en nio punkter lång ärendelista innehållande tunika på Indiska, kamerafodral på Expert, ljuspåsar på Panduro, joggingskor på Stadium, krackelerade glasögon hos Optikern, hortensia på torget, Disigualrea på Samuelssons, skorea på Igor och jeans på Åhlens.

Jag parkerar min röda Crescent utanför Igor och går över till Eggeborns Foto för att leta upp en bra kameraväska till kompactkameran. En dam med rullator svänger upp mot dörren. Jag lägger märke till hennes vackra, korta hår och knallgröna kavaj. Automatiskt håller jag upp dörren för henne. Hon stannar tvärt.

-         Ska du inte in? frågar jag.

-         Var är jag?

-         Du är vid Eggeborns Foto på Vasagatan. Vart ska du?

-         Jag ska till Stora Gatan. Till banken.

Istället för att bara peka ner till vänster och sen höger bestämmer jag mig för att jag ska gå med henne hela vägen för att se till att hon kommer rätt. Jag har ju faktiskt tid och jag vill ”leka löv” och se vart stunden tar mig.

Efter 15 meter har hon redan rammat mina smalben två gånger. Rullatorn är lika mycket på trottoaren som på gatan och jag inser att hon inte ser så bra. Hon stannar och pekar på sitt vänstra öga.

-         Det här ögat är inte äkta men jag har just haft det inne på putsning så det ser nog fint ut, eller hur. I nästa vecka ska jag till Örebro för ev. operation av det andra ögat. Jag är lite orolig för det.

Vi är nu mitt i korsningen av Vasagatan/Stora Gatan då Pelles barnbarn Maria kommer som skjuten ur en kanon. Hon packar upp glas och skålar som hon överlycklig inköpt på Myrorna. Maja-Lova beundrar och känner med händerna på de vackra formerna. Hon tycker vi har så trevligt så hon föreslår att vi ska ta en fika.

-         Hur gammal är du? frågar Maria nyfiket.

-         Jag är född 1923, säger Maja-Lova.

-         Herre Gud! ropar Maria, det var ju före kriget!

Jag hämtar kaffe och kanelbullar och Maja-Lova berättar om hennes senaste ”vän”.

En man ringde i julas på hennes dörr och ville sälja stora förpackningar med blandat julgodis.

Hon tyckte att han var så högljudd i trapphuset så hon sa till honom att stiga in istället för att stå där och skrika. Grannarna kunde ju bli störda. Sen den dagen kommer han ofta på besök och har alltid till Maja-Lovas stora förtjusning en bakelse med sig till kaffet. Ganska snart berättade han att han behövde 16000 kr till en bilreparation och snälla Maja-Lova lånade honom pengarna. Han har betalat tillbaka lite men inte allt. Han kommer då och då och har papper och penna med sig och går runt i lägenheten som om han skrev upp saker. Nästa gång skulle han ha sin syster med sig.

-         Snälla Maja-Lova, den mannen får du inte släppa in i din lägenhet. Lova det! Ja, så sa polisen också när de var och bytte mitt lås. De visste vem han var men han är väldigt trevlig…

-         Du kan väl va hos mig nästa gång när han kommer, säger Maja-Lova och tittar bedjande med sina vackra ögon och så byter vi telefonnummer.

-         Har du inga barn eller barnbarn som kan va hos dig om godismannen skulle komma, undrar jag.

-         Jo, jag har en dotter i Hökåsen, Ulla-Britta men hon tycker inte om att jag lånat ut pengar till mannen.

Efter tre trevliga timmar på gator, torg och café skiljs vi åt. Jag siktar in henne med riktning mot banken och hon surrar fast sin handväska på rullatorns handtag.

-         Vilket lätt byte hon är, tänker jag.

Sällskapssjuk och godtrogen, kan det va enklare för en fuling som vill åt hennes pengar.

Hela min bilresa ut till landet tänker jag på att jag på något vis måste få tag på hennes dotter.

När hon ser den avrivna papperslappen med mitt namn så måste hon tro att hennes mamma har släpat hem ännu en lurifax. Jag hinner precis parkera så ringer Maria, om möjligt mera speedad än på stan efter fyndvändan på Myrorna.

-         Ludde, Ludde du måste lyssna. Vet du vad mamma ska göra ikväll? Hon ska träffa Ulla-Britta från Hökåsen! De är bästa vänner! Är inte världen konstig? Fattar du? Maja-Lovas dotter är min mammas väninna!

Hur firar man en 60 åring?

Stefan driver tillsammans med hustru Tinna Svenska Klubben i Paris. I april fyllde han 60 år och vi åkte till Paris och var med om en otrolig fest. I present fick han ”en hemlig dag”. Av Tinna fick vi veta att han är intresserad av historia och gamla kyrkogårdar, trallar gärna på Owe Törnqvistlåtar  men är oerhört höjdrädd. ”Då ska han inte stå på mina axlar”, tänkte jag och strök det förslaget på listan.
Redan klockan åtta är det samling och vi stuvar in oss i grannens stora Van. Första stop blir Vittingeparken. Stefan får bära ”Happy Birthday” hatten, vi dricker Festis, äter popcorn och dansar till Owe Törnqvists odödliga ”För i Vittingeparken är det dans ikväll.” Parken har en helt nyrenoverad dansbana och helgens firande av parken 70 år har lämnat sina tydliga spår på långborden.
Nästa stop blir Ängelsberg och Oljeön. I väntan på vår guide Malin Andersson från Primaleve (www.primaleve.se) dukar vi upp en liten picnic på bryggan och äter brieost med honungsnötter och skålar i bubbel. Solen skiner och Stefan ser lite orolig ut. Ska han simma? Ska han åka vattenskidor? Eller får han bara njuta av sin dag? Malin styr med säker hand båten Petrolia över till Oljeön. En resa på 5-10 minuter. Malin vet allt om Ängelsberg. Otroligt påläst och kunnig. Hon berättar med stor inlevelse om August Ålund som 1875 lät bygga en fabrik på Oljeön för att raffinera olja  som han transporterade från Pensylvania till Ängelsberg. Kvar som ett monument över hans uppfinningsrikedom, pionjäranda, företagsamhet och mod står Engelsbergs Oljefabrik ( www.oljeon.se). Vi stannar på ön ca 1½ timme innan vi fortsätter mot nästa upplevelse som är  Ramnäs Glashytta (www.ramnasglashytta.se). Stefan får blir glasblåsare för en dag, eller för 30 minuter. Stefan sätter sig till rätta i glasblåsarstolen, får tydliga instruktioner av glasmaistro, svettas, rullar glasstaven och blåser. Efter 30 minuter har han ett glas eller skål eller…som nu ska kylas ner och får avhämtas om ett dygn. Priset för att göra sitt eget glas är 875 kr och väl värda. Hur många har ett egenhändigt tillverkat glas hemma?
Nästa stop blir Jazzens Museum i Strömsholm(www.jazzmuseum.se) och nu kommer den riktigt stora överraskningen. Vocalettes (www.vocalettes.se)  är Stefans favoriter och denna söndags eftermiddag showar de och ska även få sitt Anita O´Day pris. Vi har sex platser reserverade och tjejerna är väl medvetna om att vi är ute på födelsedagsturné. Detta resulterar i att Stefan både får sjunga en Sven Ingvarslåt (ännu en idol) och tar även fram sin mest sexiga röst i Fever. Jubel! Naturligtvis kan jag inte låta bli att ta på mig pandamössan på finalnumret. En liten tradition vi har inom ”familjen”. Ja,vad gör man efter detta? Jo,man åker hem till lusthuset, tänder alla lyktor, korkar upp vinet, summerar dagen och äter en härlig middag bestående av Västerbottenstoast, grillad lax med Evas äppelsallad och avslutar med Paolo Robertos underbara lättfrusna Zabaione med melonsås. Nu sover vi på saken…

Jordgubbssnaps och loppisfynd

Efter mitt inlägg om sura körsbär fick jag ett recept från Inkan Samson på hennes jordgubbssnaps.
Kanske inte så mycket jordgubbar kvar nu men komihåg detta recept till nästa sommar.

Inkans jordgubbssnaps.
½ l brännvin
½ l söta, mogna jordgubbar
1 tsk socker
lite limesaft
Mosa jordgubbarna lätt
Blanda med brännvin, socker och lime
Låt dra i 2-3 dygn
Sila
Skål!

Det finns en by som heter By och ligger inte så långt ifrån Avesta. Där ordnar man varje år under sista veckan i juli något som kallas Slånkvicku (www.slankvicku.se). Massor av aktiviteter under en hel vecka och min favoritdag är klart måndagen med storloppis. Årets fynd blev två stora glasburkar/konserveringsburkar (fem liters) som jag kommer att lägga vita stenar i och sedan ställa ett stort blockljus i mitten. Perfekta sommarlyktor i trädgården och i lusthuset. Glasburkarna fick jag för 40 kr/st.
Fynd nummer två bestod av fyra väggvaser i grönt. Vad ska du med väggvaser till, frågar den som inte är samlare. Om jag säger att jag redan har 24 stycken så behöver jag kanske inte förklara så mycket… De är väldigt vackra mot den gamla timmerväggen och bildar en egen tavla.  Ja, och så blev det ännu en lergök till midsommaraftonens lergöksorkester.
Efter loppis åkte vi till Jäderholms och träffade Teddy och Gerhard, två härliga personligheter som driver Jäderholms Bed & Breakfast, serverar en dignande kakbuffé och har kurser i geologi och fotografi (www.jaderholms.com).















På hemvägen passade vi på att förse oss med en enormt stor hängpetunia, basilika och stora squachplantor hos Kristina på Jultorpet (www.jultorpet.se). Hur vi lyckades få in allt i bilen är ständigt en gåta och idag var det extra tur att Shimba fått stanna hemma.

Man blir glad av sura körsbär!

Av min granne Lisa på landet har jag fått en hel korg med sura körsbär eller klarbär som de också kallas.
En hel del jobb med att kärna ur dem men väl värt den tid det tar.
Servera dem varma till en god vaniljglass.

Körsbärskompott.
Till 500 gr bär använde jag:

3 dl vatten
1 dl glögg
1 msk citronsaft
2 msk cognac
1 dl socker
Låt puttra samman i 5 minuter

Lägg i de urkärnade bären och låt puttra ytterligare 10 minuter.
Plocka upp bären med hålslev.
Red av med 1½ tsk potatismjöl.
Lägg tillbaka bären så att allt blandar sig igen.
Låt svalna och frys in.

Äkta eller falsk fläder.

äkta fläder
- Vet du om du plockat äkta eller falsk fläder? frågar min floristväninna Eva.
- Det har jag inte ens tänkt på, för all fläder som jag alltid plockat har jag överlevt.
För säkerhets skull googlar jag på fläder och får då följande goda råd:
Äkta fläder har en ljus märg då du bryter grenen och blommorna doftar dessutom friskt och gott. Lätt att komma ihåg – ljus blomma och ljus märg! Den äkta flädern har blomklasar i form av en tallrik och dessa kan du ställa upp och ner och de står kvar (se bild).



Falsk fläder har en mörk märg om du bryter grenen (se bild). Blommorna sitter som en druvklase vilket gör att du inte kan ställa dem upp o ner för då tippar de omkull.
(Jag skulle säkert också tippat omkull om jag hade gjort saft av den falska flädern).
Nu har jag 10 liter flädersaft i frysen och den kommer att användas till drinkar, bål och som måltidsdricka.
Här är mitt enkla och goda recept.
25-30 blomklasar
2 citroner
1½ kg socker
2 msk citronsyra
1½ l vatten
Ansa fläderklasarna och klipp bort långa skaft
Koka upp vatten och låt sockret smälta i vattnet
Tvätta citronerna och skiva dem tunt
Häll socker och vatten över blomklasar och citronskivor
Tillsätt citronsyran och rör om väl
Låt allt stå och dra i 3 dygn
Sila och häll upp i plastpytsar och frys in direkt.

Olivträd i kruka och lammstek från Rhodos, med recept


Ingen påsk utan lammstek. Men hjälp, tänker väl de flesta, sitter hon fortfarande och gnager på sina lammkotletter. Påsken var ju för ett par veckor sedan. Ja, det var den men det var först nu i helgen som jag hann ställa i ordning lusthuset. Plocka fram korgmöblerna som stått gömda under plastskynket. Upptäcka att mössen har levt på folie från värmeljusen. Vid riktigt musparty har de även gått loss på mina bästa linnekuddar. Hortensian som levt sitt eget liv i odlarbingen ser väldigt trött och torr ut. Kanske finns det något liv i den. En ren chansning att ha den kvar i lusthuset över vintern. De två som jag lät stå ute över vintern har redan fått gröna små blad. Alltid lär man sig något. I de fyra hörnen planterade vi i höstas vinstockar. De ser ut som om de var insläpade från en majbrasa men de kommer säkert att ta sig. Förra sommaren fick jag ett olivträd och för säkerhets skull även en burk med oliver. Detta träd har jag vårdat ömt hela vintern. Inlindad i bubbelplast runt krukan släpade jag in denna koloss och placerade den i hallen inne i huset. För olivträdets bästa har jag haft lite värme på samt åkt ut till landet och vattnat det en gång i månaden. Nästa vinter får jag nog hyra en liten lastbil och baxa in det till stan. Tänk om några år då det blivit några meter högt…Men nu står det åter ute i lusthuset med små strandstenar från Grekland som toppar den gröna krukan. Den absolut bästa lammstek jag någonsin ätit fick jag 1996 på Restaurang 7,5Wonder. Världens 7,5 underverk och det kan man nog kalla denna lammstek för. Krogen låg då i en liten gränd i Rhodos stad. Den krogen är numera nedlagd men samma ägare driver fantastiska Wonder på El Venizelou str. 16-18. Hösten 1996 var Allt om Mat på 7,5 Wonder och åt och de blev antagligen lika förtjusta som jag för på senhösten fanns ett recept i tidningen (10/1996 för er som har gamla tidningar kvar). Det sitter sedan dess i en pärm märkt ”favoriter”. Receptet är numera tummat, flottigt och skrynkligt. En lammstek sprängfylld med vitlök, basilika och fetaost. Rödvinsskyn tar lite tid att göra eftersom den ska reduceras ner till halva sin mängd men den är värd att vänta på. Receptet kommer lite längre ner. Men först lite goda snacks innan middagen. Rostade mandlar från Stora Festboken, icakuriren. Rosta en påse mandlar i torr stekpanna. Det knastrar och smäller som små kinapuffar. Passa dem noga så att de inte blir lika brända som mina! Häll på lite olja på slutet och skaka om. Jag strödde sen över flingsalt med vitlök och chili. Låt svalna på hushållspapper. Servera i vackra skålar eller på bricka med motiv från semesterminne (http://www.celebrationservice.se/gor-din-egen-bricka/) t.ex. kakeldekor från Lissabon.
Ört och fetafylld lammstek, 8 pers.
1 kg urbenad lammstek
½ tsk salt
150 gr grekisk fårost
1 kruka basilika
4-8 vitlöksklyftor
½ tsk salt
nymald svartpeppar
2-3 msk smör till stekning
Sätt ugnen på 150 gr. Salta lammsteken inuti. Fyll den med fårost, basilika och vitlöksklyftor. Bind upp den. Salta och peppra. Bryn den runt om i smör. Sätt i en stektermometer. Placera steken i mitten av ugnen. Stek den tills termometern visar 67 gr. Slå in steken i folie och låt den vila minst 15 minuter. Skär den sedan i halvcm tjocka skivor. Servera med ugnsbakad klyftpotatis, rödvinssky och färska grönsaker.
Mustig rödvinssky
5 dl vatten
2 msk konc kalvfond
3 dl rött vin
3 msk portvin
½ msk kinesisk soja
1 krm strösocker
½ krm nymald svartpeppar
Örtsmöret
½ dl finhackad mejram
½ dl finhackad timjan
100 gr rumsvarmt smör
½ msk tomatpuré
1-2 pressade vitlöksklyftor
Koka ihop vatten,kalvfond och rött vin tills 3 dl återstår.
Blanda under tiden alla ingredienser till örtsmöret i en bunke. Ställ kallt.
Tillsätt portvin, soja, socker och peppar till rödvinsskyn. Vispa i örtsmöret och ev. steksky från lammet precis före servering.
Det var härligt att åter få sitta i lusthuset med tända lyktor och med blommande äppelträd strax utanför knuten. Det blev kyligt framåt småtimmarna och fleeceplädarna kom fram.

Säkra vårtecken i Paris och på Kreta

seighseeing bus på rue de rivoli i paris. foto: elisabeth sjöberg strand. taverna på kreta. foto:elisabeth sjöberg strand

Hela april har jag haft glädjen att vara på resande fot. 60 årskalas på Svenska klubben i Paris(www.restaurantducerclesuedois.com) och hotelljobb på Kreta. Säkra vårtecken är alltid en öppen sightseeingbuss på Rue de Rivoli i Paris och en nystädad taverna i en liten grekisk hamn. Bussen har fått sina gäster, tavernan väntar otåligt. Detta har inneburit att jag inte ens har hunnit få av ”vinterpälsen” på korgmöblerna men till helgen blir det både inköp av pelargoner och grekisk lammstek. Jag längtar! På Kreta åt jag träkolsgrillade små, tunna, knapriga lammkotletter minst två gånger i veckan. Sådana där man måste gnaga i sig och hålla med båda händerna. Glöm fint bordsskick. Vår favorittaverna Aposieritis i lilla byn Makrigialos gjorde byns bästa lammkotletter. På ängen bakom tavernan odlades alla grönsaker, mellan olivträden betade lammen och hönsen sprätte runt lite varstans. Ägaren Antonio, egentligen rörmokare, men passar bättre som pratglad charmör på sin taverna. Han talar mycket och framförallt högt. Gästernas beställningar hörs ända in till kocken. Skriftliga beställningar är onödiga. Jag är en typisk taverna människa. Tycker om att sitta och småprata vid ett trångt och rangligt bord alltmedan smårätter och vin kommer in i en aldrig sinande ström. Niki 70 år, skötte köket med den äran på Phorphyra. Öppen brasa, grekisk miljö blandad med nya målningar och gamla redskap. Redan 1984 var jag i Makrigialos och arbetade vid det då helt nyöppnade Sunwinghotellet. Det var tidig vår. Vårt grekiska hus var fuktigt och råkallt. Min kompis Eva och jag låg ”skafötters” i den iskalla sängen och sjöng alla Siw Malmkvist låtar vi kunde komma på. Allt för att hålla mod och ångan uppe. Byn bestod av två tavernor och en mindre butik som sålde allt från navkapslar till tandpetare.
Nu 27 år senare är jag tillbaka i samma by och av Sunwinghotellet har det blivit sex vackra hotellenheter varav det senaste är Ocean Beach Club (O.B.C.). Ett otroligt vackert och väldesignat hotell. Gästernas spontana kommentar var ”det är bättre än på nätet” (http://www.ving.se/sunwing/ocean-beach-club-makrigialos).

Trädgårdsmässan i backspegeln

Trädgårdsmässa = 50% inspiration, 25% dåligt samvete och 25% trötta fötter.

Överallt har jag sett reklamskylten för Nordiska Trädgårdar 24-27 mars. Som en förvuxen Pippi Långstrump med sin apa ler hon glatt emot oss denna rödhåriga glada tjej med en höna på axeln. Redan i den stora svängdörren vid entrén nås jag av hönskacklet. Någon dyr idéspruta har väl tyckt att det var världens bästa idé som han eller hon kläckt.

-         Nej Gud sa jag, du ska absolut inte klippa av den! Två damer med utpräglad Norrköpingsdialekt sitter på en bänk och berättar om sina trädgårdstips. Busslasterna väller in med köpglada resenärer. Alla med färgglada rullväskor där redan trollhassel trängs med pelargoner och fröpåsar.

Nytt & kreativt med betong och loppisfynd. Jag har två nedskrivna mål med dagen. Sanias o Zackes betongmonter och Kajsa-Karins Diversehandel. Bland avskavda dörrar, gula symaskinsunderreden och betongkrukor träffar jag Sania. Jag köper deras nya bok Nytt & kreativt med betong och loppisfynd. (www.saniahedengren.se) Mycket inspiration inför sommaren. Innan jag går till Kajsa-Karins monter tar jag en sväng i yttergångarna och jag slås av hur mycket det finns på en trädgårdsmässa som inte är trädgård. Godis, t-shirts, plånböcker, smycken, skosulor. Och mitt i detta tivoli finns fönsterputsarna. De drar som vanligt mest folk. Alltid med en svada värre än Sverker Olofsson och med en teknik som jag aldrig kommer i närheten av hur många svampar och expanderande kvastskaft jag än köper. De får gärna komma hem till mig och demonstrera istället för att stå i en mässkorridor och trängas.

Inne i stora A hallen är jag mest intresserad av inspirationsbalkongerna. Vägg i vägg ligger en rosa dröm med spets och kristallkrona och på andra sidan en mera rustik balkong med en fiffig soffa av lastpallar och stora dynor. Alla balkonger med olika teman där fantasi och krativitet tävlar om din gunst. Jag lägger min röst på de rustika lastpallarna.

Längre bort i lokalen, på stora scenen, hör jag Gunnel Carlsons välkända röst. Idag som frågeledare för FOR:s trädgårdsrådgivare. Bredvid scenen finns alla dessa odlingssällskap. Jag blir så fascinerad av all denna iver och stora kunskap. Pionsällskapet, orkidésällskapet, dahliasällskapet, bygga fågelholk, byta plantor.

Gästbok med nostalgikänslaEn liten men trevlig trend i år verkar vara att man på en kvist hänger miniflaskor med snittblommor. Hos LoLodi (www.lolodi.se) hittar jag småflaskor för 40 kr/st. De kommer i sommar att pryda ljuskronan i lusthuset. Där finner jag även den vackraste gästbok jag någonsin sett. Tycker egentligen inte om gästböcker. Det blir lite krystat och påtvingat men vill någon skriva ner tankar, funderingar och händelser så är det alltid välkommet.

Så till slut, framme hos Kajsa-Karin som nu äntligen får gå på toaletten, hämta in mera påskkycklingar och äta lite mat. Under tiden säljer jag hennes nostalgiska påskbonader med motiv från förr.

En eloge till mässan som luftat upp gångarna. Breda gångar och ingen trängsel. Även barnvagnar och rullstolar kan känna sig välkomna.

Detta mitt första blogginlägg var tänkt att komma ”i tryck” redan i torsdags men det krånglade till sig med inloggning och bilder. Jag ska lära mig och jag ska bli bättre på denna ljuva teknik så att jag får in mina inlägg i tid.

Så började det…

Välkommen till min blogg Luddes Lusthus!

Elisabeth heter jag, Ludde kallas jag. Ända sedan mitten av 60-talet då jag gick på en tråkig Husmodersskola i Olofström har jag kallats för Ludde. Allt för att pigga upp stämningen bland oss blivande husmödrar.
Mitt lusthus är egentligen ett växthus men jag vet att här kommer det att odlas mera vänner än växter. Det är ett rent njutningshus fyllt med roliga prylar, lyktor, ljuskronor och loppisfynd. Omgivningen är öppna landskap där man kan se långt. Långt över odlade fält och hästhagar. Vår egen trädgård är en gammal uppvuxen trädgård med äppelträd, vinbärsbuskar, riddarsporre, lupiner, pioner, rudbeckia, levandel och skålört (som vi länge kallade för Ålandsrot).
Målet med denna sommar är att göra om perennrabatten som nu har tio år på nacken, odla tomater i lusthuset och få igång vinrankorna i de fyra hörnen. Men först vill jag dela med mig om hur lusthusbygget gick till från första spadtaget till första festen.
År 2008 ser jag i en tidning en otroligt vacker bild på ett uterum. Tegelgolv, mycket glas, heltäckande vinrankor i taket, rottingmöbler, snedtak och hög tegelgrund. Jag river ur bilden och bestämmer mig. Jag ska bygga ett växthus med betoning på lusthus.
Här ska det ligga! Ca 50 meter från bostadshuset och med den vackra björken vid ena husgaveln. Vad vi inte tänkte på då var väderstreck i odlingshänseende eller att björken fröar av sig otroligt på hösten. Jag ville bara ha ett rymligt glashus med vacker utsikt och med plats för både matbord och en liten sittgrupp, gärna i rotting. En fast vägg i liggande plank för hyllor och en inbyggd rabatt för hortensia och kryddor. Någon ritning gjorde vi aldrig men jag kan varmt rekommendera andra nybyggare att det är en fördel. Vi bestämde bara storleken 6×4 m och en vecka senare kom grävaren och satte igång med arbetet som skulle bli grunden.
- Det löser sig vart efter som min man Pelle brukar säga.
Jo tack, men varje ny lösning kostar en extra peng.
Vid ett nedlagt trädgårdsmästeri i Västerås finner vi gamla fönster i ca-storleken 150 x 100 cm. Måtten varierar från fönster till fönster
men det förstår vi inte då att det kan bli problem vid isättningen av dem. Vi koncentrerar oss mera på att de är någorlunda hela. Vi köper 40 stycken och ger genast bort sex av dem i påskpresent (34 kvar). Vi har ju så många. Det faller sedan på min lott att få dem rena. Ett trädgårdsmästerifönster består oftast av en mängd smårutor och mellan varje liten ruta samlas enormt mycket smuts. Med högtryckstvätt, regnställ och gummistövlar närmar jag mig den långa raden av uppställda fönster.
- Pang! Där ryker tre glas på direkten (31 kvar) och gammalt kit yr som patronhylsor runt omkring mig.
Samtidigt börjar min man leta gammalt tegel i storleken 30 x 15 cm, helst renknackat. Via Blocket finner han 700 tegelstenar i Järvsö. Järvsö är inte precis vår grannby men priset är bra…och en transport kostar ju inte så mycket…Det renknackade teglet anländer på tre lastpallar. Det är lite svårt att se färgen på teglet för allt murbruk som sitter fast. Om detta är renknackat så undrar jag hur oknackat tegel ser ut. Det måste vara en stor grå betongklump. Alla våra besökare under våren och sommaren får som regel knacka lite tegel till fördrinken med murbruk som extra drinktilltugg.
När grävningen är klar och ”gropen” är fylld med 64 ton krossad sten är det dags för formsättningen. 64 ton är för mig en enorm mängd men en del av krosset får vi lägga på den lilla vägen fram till det blivande lusthuset annars hade maskinerna försvunnit ner i ett stort gapande hål. Pelle får hjälp av bästa grannen och efter en helgs snickrande är formen klar. En form passande för ett dockhus! Något gick snett i sommarvärmen och av någon anledning är formen 3×4 m istället för 6×4 m. Huset har halverats. Bakläxa, börja om. Under skratt, svett och tårar blir nu huset 7×5 m istället. Som sagt, en ritning är bra att ha.

Nästa steg blir bokning av cementbilen som ska fylla den 30 cm breda formen. Provmöblering med det gamla bordet som brukar stå under äppelträdet och de gulbruna bänkarna från missionshuset. Tegel läggs ut på prov i det kommande golvmönstret. En smed får till uppgift att tillverka hållare för regelverket. Hur många ska vi ha? Hur tätt ska de sättas fast? Var ska dörren vara? Jaså, två dörrar – ja, det blir nog bra med tanke på hur varmt det kan bli. Våra gamla trädgårdsmästerifönster är ju inte öppningsbara. Lasse-Murare anländer med vattenpass och murslev. Fem varv tegel har vi bestämt. Det blir en höjd på ca 55 cm.

Pelle blandar under stor ansträngning murbruk och får åter känning av sitt diskbråck.
Innan första frosten hinner även snickarna komma och bygga stomme och takstolar. Det är då vi upptäcker att tegelgrunden borde vara tre varv till…

Via Blocket hittar jag en väldigt vacker pardörr. Dörren ska sitta så att den öppnas ut mot den lilla lupinhagen. Med bilen full av gamla trasmattor beger sig Pelle till Örebro för att hämta hem fyndet. Dörren är ganska hög så vår fantasiritning får åter ritas om. Lasse-Murare kommer tillbaka och murar på tre lager till. Denna gång i enkla lager d.v.s. bara som ytterkant. Detta medför att på insidan blir det en praktisk hylla runtom. Jättebra för prylar och mindre blompottor. Snickarna testar att fönstren passar och sågar till extra träbitar där de inte passar. Runt om går det nu åt 12 fönster och då har vi taket kvar. Att hänga upp dessa rangliga fönster i taket skulle innebära genomvått lusthus vid regn och glaskross vid första snön. Vi beslutar att sätta ett plasttak på utsidan men behålla de gamla fönstren på insidan som ren dekor. Ett mycket bra beslut. Snyggt och praktiskt eftersom gamla fönster har en mängd av krokar och linor som är rena drömmen att hänga lyktor och amplar i. Dessutom rutschar snön ner från plasttaket. Som extra tätning uppe på taket låter vi plåtslagaren göra en plåtkant som täcker alla skarvar. För att täcka taket går det åt 26 glasrutor ( vi är nu uppe i 38 totalt och ligger nu sju glasrutor back). Åter till det gamla trädgårdsmästeriet och köper tio glasrutor till. Vilken tur att de hade några rutor kvar! Så långt hann vi fram till senhösten och första frosten 2009.

I takt med att krokusen tittar upp ur den vinterbleka marken börjar vi måla insidan av lusthuset. Alla snickerier målar vi vita. Takbjälkar, runt fönster och den fasta väggen. Första dekorprylen hängs upp, ett sirligt hjärta i plåt. På golvet lägger vi ut en plastduk innan ett lass med grus lastas in genom dörrarna. Skyffla, jämna ut, skyffla och jämna ut. Muraren gör för tredje gången en utryckning och murar upp odlingsbänken längs ena kortsidan. I de fyra hörnen murar vi upp små odlingshål och sätter ner papprör där vinrankorna ska förväntas växa och slå rot. Tegelgolvet lägger vi i ett vackert mönster som jag sett på Backagården på Österlen. Vi bankar tegel, vi kapar tegel och till slut sopar vi grus över teglet. Gruset ska täppa till alla springor mellan tegelstenarna så att golvet blir jämt och fint. Nu när lusthuset riktigt fått sätta sig räknar jag med att till våren göra om grussopningen.
Och så till slut – klart för invigning! Röda mattan rullas ut i den nyklippta gräsgatan och tillsammans med våra bästa vänner Eva och Kent firar vi första middagen i lusthuset. Skaldjursplatå och champagne.
Vi är väldigt glada och nöjda med lusthuset och vi tillbringar många sommartimmar där.
För er som vill veta mera eller har frågor gällande bygget så är ni välkomna att maila info@celebrationservice.se

Senaste kommentarer

    webbdesign Primaleve