Så började det…

Välkommen till min blogg Luddes Lusthus!

Elisabeth heter jag, Ludde kallas jag. Ända sedan mitten av 60-talet då jag gick på en tråkig Husmodersskola i Olofström har jag kallats för Ludde. Allt för att pigga upp stämningen bland oss blivande husmödrar.
Mitt lusthus är egentligen ett växthus men jag vet att här kommer det att odlas mera vänner än växter. Det är ett rent njutningshus fyllt med roliga prylar, lyktor, ljuskronor och loppisfynd. Omgivningen är öppna landskap där man kan se långt. Långt över odlade fält och hästhagar. Vår egen trädgård är en gammal uppvuxen trädgård med äppelträd, vinbärsbuskar, riddarsporre, lupiner, pioner, rudbeckia, levandel och skålört (som vi länge kallade för Ålandsrot).
Målet med denna sommar är att göra om perennrabatten som nu har tio år på nacken, odla tomater i lusthuset och få igång vinrankorna i de fyra hörnen. Men först vill jag dela med mig om hur lusthusbygget gick till från första spadtaget till första festen.
År 2008 ser jag i en tidning en otroligt vacker bild på ett uterum. Tegelgolv, mycket glas, heltäckande vinrankor i taket, rottingmöbler, snedtak och hög tegelgrund. Jag river ur bilden och bestämmer mig. Jag ska bygga ett växthus med betoning på lusthus.
Här ska det ligga! Ca 50 meter från bostadshuset och med den vackra björken vid ena husgaveln. Vad vi inte tänkte på då var väderstreck i odlingshänseende eller att björken fröar av sig otroligt på hösten. Jag ville bara ha ett rymligt glashus med vacker utsikt och med plats för både matbord och en liten sittgrupp, gärna i rotting. En fast vägg i liggande plank för hyllor och en inbyggd rabatt för hortensia och kryddor. Någon ritning gjorde vi aldrig men jag kan varmt rekommendera andra nybyggare att det är en fördel. Vi bestämde bara storleken 6×4 m och en vecka senare kom grävaren och satte igång med arbetet som skulle bli grunden.
- Det löser sig vart efter som min man Pelle brukar säga.
Jo tack, men varje ny lösning kostar en extra peng.
Vid ett nedlagt trädgårdsmästeri i Västerås finner vi gamla fönster i ca-storleken 150 x 100 cm. Måtten varierar från fönster till fönster
men det förstår vi inte då att det kan bli problem vid isättningen av dem. Vi koncentrerar oss mera på att de är någorlunda hela. Vi köper 40 stycken och ger genast bort sex av dem i påskpresent (34 kvar). Vi har ju så många. Det faller sedan på min lott att få dem rena. Ett trädgårdsmästerifönster består oftast av en mängd smårutor och mellan varje liten ruta samlas enormt mycket smuts. Med högtryckstvätt, regnställ och gummistövlar närmar jag mig den långa raden av uppställda fönster.
- Pang! Där ryker tre glas på direkten (31 kvar) och gammalt kit yr som patronhylsor runt omkring mig.
Samtidigt börjar min man leta gammalt tegel i storleken 30 x 15 cm, helst renknackat. Via Blocket finner han 700 tegelstenar i Järvsö. Järvsö är inte precis vår grannby men priset är bra…och en transport kostar ju inte så mycket…Det renknackade teglet anländer på tre lastpallar. Det är lite svårt att se färgen på teglet för allt murbruk som sitter fast. Om detta är renknackat så undrar jag hur oknackat tegel ser ut. Det måste vara en stor grå betongklump. Alla våra besökare under våren och sommaren får som regel knacka lite tegel till fördrinken med murbruk som extra drinktilltugg.
När grävningen är klar och ”gropen” är fylld med 64 ton krossad sten är det dags för formsättningen. 64 ton är för mig en enorm mängd men en del av krosset får vi lägga på den lilla vägen fram till det blivande lusthuset annars hade maskinerna försvunnit ner i ett stort gapande hål. Pelle får hjälp av bästa grannen och efter en helgs snickrande är formen klar. En form passande för ett dockhus! Något gick snett i sommarvärmen och av någon anledning är formen 3×4 m istället för 6×4 m. Huset har halverats. Bakläxa, börja om. Under skratt, svett och tårar blir nu huset 7×5 m istället. Som sagt, en ritning är bra att ha.

Nästa steg blir bokning av cementbilen som ska fylla den 30 cm breda formen. Provmöblering med det gamla bordet som brukar stå under äppelträdet och de gulbruna bänkarna från missionshuset. Tegel läggs ut på prov i det kommande golvmönstret. En smed får till uppgift att tillverka hållare för regelverket. Hur många ska vi ha? Hur tätt ska de sättas fast? Var ska dörren vara? Jaså, två dörrar – ja, det blir nog bra med tanke på hur varmt det kan bli. Våra gamla trädgårdsmästerifönster är ju inte öppningsbara. Lasse-Murare anländer med vattenpass och murslev. Fem varv tegel har vi bestämt. Det blir en höjd på ca 55 cm.

Pelle blandar under stor ansträngning murbruk och får åter känning av sitt diskbråck.
Innan första frosten hinner även snickarna komma och bygga stomme och takstolar. Det är då vi upptäcker att tegelgrunden borde vara tre varv till…

Via Blocket hittar jag en väldigt vacker pardörr. Dörren ska sitta så att den öppnas ut mot den lilla lupinhagen. Med bilen full av gamla trasmattor beger sig Pelle till Örebro för att hämta hem fyndet. Dörren är ganska hög så vår fantasiritning får åter ritas om. Lasse-Murare kommer tillbaka och murar på tre lager till. Denna gång i enkla lager d.v.s. bara som ytterkant. Detta medför att på insidan blir det en praktisk hylla runtom. Jättebra för prylar och mindre blompottor. Snickarna testar att fönstren passar och sågar till extra träbitar där de inte passar. Runt om går det nu åt 12 fönster och då har vi taket kvar. Att hänga upp dessa rangliga fönster i taket skulle innebära genomvått lusthus vid regn och glaskross vid första snön. Vi beslutar att sätta ett plasttak på utsidan men behålla de gamla fönstren på insidan som ren dekor. Ett mycket bra beslut. Snyggt och praktiskt eftersom gamla fönster har en mängd av krokar och linor som är rena drömmen att hänga lyktor och amplar i. Dessutom rutschar snön ner från plasttaket. Som extra tätning uppe på taket låter vi plåtslagaren göra en plåtkant som täcker alla skarvar. För att täcka taket går det åt 26 glasrutor ( vi är nu uppe i 38 totalt och ligger nu sju glasrutor back). Åter till det gamla trädgårdsmästeriet och köper tio glasrutor till. Vilken tur att de hade några rutor kvar! Så långt hann vi fram till senhösten och första frosten 2009.

I takt med att krokusen tittar upp ur den vinterbleka marken börjar vi måla insidan av lusthuset. Alla snickerier målar vi vita. Takbjälkar, runt fönster och den fasta väggen. Första dekorprylen hängs upp, ett sirligt hjärta i plåt. På golvet lägger vi ut en plastduk innan ett lass med grus lastas in genom dörrarna. Skyffla, jämna ut, skyffla och jämna ut. Muraren gör för tredje gången en utryckning och murar upp odlingsbänken längs ena kortsidan. I de fyra hörnen murar vi upp små odlingshål och sätter ner papprör där vinrankorna ska förväntas växa och slå rot. Tegelgolvet lägger vi i ett vackert mönster som jag sett på Backagården på Österlen. Vi bankar tegel, vi kapar tegel och till slut sopar vi grus över teglet. Gruset ska täppa till alla springor mellan tegelstenarna så att golvet blir jämt och fint. Nu när lusthuset riktigt fått sätta sig räknar jag med att till våren göra om grussopningen.
Och så till slut – klart för invigning! Röda mattan rullas ut i den nyklippta gräsgatan och tillsammans med våra bästa vänner Eva och Kent firar vi första middagen i lusthuset. Skaldjursplatå och champagne.
Vi är väldigt glada och nöjda med lusthuset och vi tillbringar många sommartimmar där.
För er som vill veta mera eller har frågor gällande bygget så är ni välkomna att maila info@celebrationservice.se

6 kommentarer om Så började det…

Skriv en kommentar

 

 

 

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

webbdesign Primaleve